Vi är anställda av socialtjänster för att utöva socialt arbete med asylsökande barn som kommit hit utan sina föräldrar. Oftast upplever vi att vi lyckas bra med vårt uppdrag att ge barnen en trygg och stabil tillvaro, men ibland möter vi hinder för just barnens bästa. Ett exempel på detta är avvisningarna i enighet med Dublinkonventionen, enligt vilken man ska söka asyl i det första Europeiska landet som man anländer till. Den här regeln utgår från att hela Europa har ett likvärdigt system för mottagandet av flyktingar och bedömningen av deras asylskäl. Så är dock inte fallet, vilket Amnesty International håller med om i sin skrivelse angående Dublinreglerna. Artikel 33 i 1951 års Genèvekonvention slår fast att flyktingar inte får sändas tillbaka, \"på vilket sätt det må vara\", till ett land där deras liv eller frihet är i fara. Det gäller även om återsändandet går via ett tredje land. Båda staterna gör sig då skyldiga till brott mot internationella konventioner, såsom flyktingkonventionen, FN:s konvention mot tortyr och Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Vi vill instämma i Amnestys förslag att Migrationsverket i Dublin-ärenden i större utsträckning bör utnyttja sig av undantagsartikelna som möjliggör en asylprövning i ett annat Europeiskt land än det första, även om det inte är en skyldighet. Enligt artikel 9 kan man bortse från tillämpningen av Dublinreglerna om det är av humanitära skäl. Det kan vara familjeanknytning, men det borde även inkludera exempelvis traumatiska upplevelser i det Europeiska landet dit personen ska skickas, eller dålig psykisk hälsa, vilket skulle göra en sådan flytt mycket påfrestande. Genom att göra det till praxis att i fall som rör ensamkommande barn alltid göra en asylprövning, oavsett resväg eller spår i andra länder, skulle vi kunna förkorta den svåra period som varje asylsökande går igenom mellan flykt och beslut i ärende. Enligt artikel 6 i Barnkonventionen har alla barn rätt att överleva, leva och utvecklas. Artikeln handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den psykiska och sociala utvecklingen. De här barnen har redan gått igenom tillräckligt många prövningar. Vi borde inte sätta fler hinder i deras väg, utan försöka stötta och hjälpa dem så att de kan utvecklas och så småningom bli lyckliga, stabila och viktiga samhällsmedborgare. De har definitivt potentialen inom sig. Vi vet att situationen för flyktingar i många länder inom EU är mycket svårare än här. Vi kan inte bortse från den realiteten när vi skickar iväg barnen till dessa länder. Det vi helst av allt vill se är att Dublinreglerna inte alls tillämpas i ärenden som rör ensamkommande barn. Men om ni anser detta vara ett allt för stort krav, vill vi åtminstone att reglerna ses över så att de som får ett avvisningsbeslut enligt Dublinkonventionen kan överklaga detta med inhibition. Som det ser ut nu måste personen ofta gå under jorden och leva illegalt i Sverige medan beslutet överklagas och ansökan om verkställighetshinder prövas. Om ett beslut trots allt skall verkställas, anser vi att det är av högsta vikt att myndigheterna i Sverige försäkrar sig om ett gott mottagande. När det gäller avvisningar till de asylsökandes hemländer genomförs dessa endast om en förälder eller släkting har spårats och tar emot barnet. Samma krav borde gälla för Europeiska länder, och finns ingen vuxen ansvarig som kan fungera som kontaktperson, bör barnet inte sändas iväg. Vi vill påminna om att dessa barn är minderåriga. De har gått igenom mycket smärtsamma upplevelser. Vad de har sett av krig, våld och problem är svårt för oss att föreställa oss, även när de berättar. Många har flackat runt i Europa i flera år, och uppger själva att det här är första gången på väldigt länge som de känner något som liknar trygghet. Många har ingen familj. Många vet ingenting om sin framtid och lever under konstant stress, med mardrömmar och somatiska besvär till följd. De är barn som slutade leka för länge sedan. Nu vill de bara börja bygga upp sina liv igen. Vi borde inte fördröja den processen med byråkratiska regler. Vi som är socialarbetare och som vill barnens bästa ställer oss mycket kritiska till att Dublinreglerna tillämpas på ensamkommande flyktingbarn. Vi hoppas att ni tar till er av denna kritik och ser över praxisen av Dublinärenden. Vi önskar även att ni driver den här frågan på Europeisk nivå för att även andra länder ska följa i samma anda och förbättra situationen för de ensamkommande barnen. Obs! Läs den fullständiga versionen av detta brev på www.baharan.kazemi.se/dublin.html innan du undertecknar.

Sponsor

Links